fan, vad trött jag blir på mig själv ibland. på sistone har inte hjärnan hängt med alltså! när jag skulle gå från gymmet förut så hitta jag inte mitt hänglås och inte heller min cykelnyckel. jag gick iallafall ut till cykeln för jag tänkte att den kanske satt där? meeeeen nae! jag gick tillbaka till gymmet iallafall och frågade om de fått in någon cykelnyckel men det hade dom inte. jag sa även att jag måste lagt ifrån mig både cykelnyckeln och mitt hänglås och då sa personalen bara "meeen väntaaa, det här känner jag igen. jag ska kolla!" det var någon snäll själ som hade lämnat in det. och jag sa bara att det gjorde min dag. tänk att det finns några snälla människor trots allt! sen måste jag ju bara tillägga att min pojkvän är sjukt glömsk och ni har väl hört det förut att man blir som man umgås? det måste vara det. eller hur älskling? haha :) för övrigt så har jag tvångstankar när det gäller nycklar, kort, pengar osv. känner efter tusen gånger så att dem verkligen är där dom ska liksom. hahaha, puuuhhh!