ibland är vissa dagar bättre än andra och vissa sämre. sånna days har vi ju alla. ibland vill man bara gräva ner sig i en grop och stanna för en stund, att bara skrika ut allt man bara kan. bara vara i en skog och bara skrika så högt det bara går för att få ur sig något även fast ingen hör. det finns saker som har gjort så att jag hamnat på omvägar, på botten, jag har fastnat men ändå försökt att hoppa på den rätta vägen igen som jag vandrat på. jag har accepterat sakerna och bara gått vidare. det finns dagar då jag fått höra förjävliga ord och det sätter sig, det sitter kvar. hårda ord, hur folk uttrycker sig utåt. folk har viskat och skrattat. där har jag gått och tagit åt mig allt, precis allt och mått så jävla dåligt. allt jävla skit. jag accepterade det och tog skiten. jag var aldrig stark nog för att slänga ur mig att de kunde dra åt helvetet, det fanns liksom inte. det finns folk som har svikit mig flera gånger och jag har förlåtit. man litar på dem och sedan är det som ett hugg i ryggen.

jag lär mig av allt och det är samtidigt det som gör mig till en starkare person. jag vet att jag är stark nog fast samtidigt svag vissa stunder. jag försöker att växa som människa hela tiden, varje dag. jag har lärt mig och jag vet att jag inte ska lägga ner tid på de som inte gör det på mig och som heller inte förtjänar det :)