"jag borde inte. nej, jag borde verkligen inte. men jag kanske kan unna mig, kanske?" det pratet hör man dagligen, ni med kanske? på något sätt blir det lite som att man söker ett godkännande. att någon ska pusha en till att unna sig. "det är klart du ska unna dig och äta den, det är du värd. du är ju så duktig annars." och kanske är det det som behövs för att det ska kännas okej. men är du sugen på pizza och kollegan tar en sallad så får du ju lite dåligt samvete kanske men vad gör egentligen det om hundra år. vill du ha godisbiten? så ät bitjäveln då! läste krönikan i extra och jag tycker att det stämmer, därför to jag upp den för er här. hihiih :)